Pengar. Sällan har ett ord sådan otroligt tyngd. Så många berättelser (antaganden, påståenden, tankar) som är kopplade till detta enkla ord.
Det finns flera olika sorts tankar kring pengar. En populär berättelse är att det aldrig finns ”tillräckligt” med pengar och om jag bara hade lite mer pengar, så skulle livet vara betydligt enklare. Det här är en berättelse kring brist. En annan berättelse är att världen skulle vara en så mycket bättre plats om pengar inte existerade. Den här berättelsen ser pengar som något smutsigt och korrupt, något som ska undvikas. Ingendera av dessa berättelser är bra eller dåliga, de är helt enkelt bara berättelser som handlar om den resurs vi allmänt kallar pengar.
Dessa berättelser är pengaberättelser, omedvetna berättelser om vad pengar är och hur det fungerar. Berättelser om pengar som vi ärvt från våra föräldrar eller fått höra av andra vuxna som barn. Berättelsen kring ”jag behöver pengar för att leva” har sitt ursprung i den patriarkala, kapitalistiska spelvärlden*. Det finns andra möjligheter. Genom att ändra din tankevara (sättet hur du tänker) kan du träna dig att se pengar som endast en av alla de resurser som du har till ditt förfogande. Du lär dig upptäcka de andra valutorna som flödar genom ditt liv som som du även själv kan ge upphov till. Valutor som är av icke-materiellt värde.
Många av pengaberättelserna är så djupt rotade i vår västerländska tankevärld, att de känns som sanningar. En av dessa berättelser är ”jag behöver ha ett jobb”. Eller om jag inte har ett jobb (och en arbetsgivare), så behöver jag ha ett företag. De är de två tillgängliga alternativen i moderna samhället. Ifall du varken har ett jobb eller ett företag, så är du en samhällsbörda. En person som inte bidrar till samhället genom att betala skatt och genom att ha tillräckligt med pengar till att hålla ”ekonomin” igång med sina konsumtionsvanor.
Efter att jag hoppade av mitt kommunala kontorsjobb nästan två år sedan hade jag en pengaberättelse: ”Jag ska starta ett företag och erbjuda mina tjänster som simlärare och hållbarhetscoach. Det kommer att fungera hur bra som helst!” Kanske inte helt otippat att det inte fungerade så bra. Det var ju en fantasivärld att pengar plötsligt skulle börja strömma in. Jag hade ersatt en berättelse (”det är tungt att ha ett jobb”) med en annan, motsatt, berättelse (”det kommer att vara enklare att vara företagare”). Jag märkte ganska snabbt att det inte fungerade: det jag hade att erbjuda var inte speciellt intressant för Universum. Samtidigt förstod jag att min tankevara krävde en uppdatering. Jag gömde delar av mig själv samtidigt som jag förväntade andra att lägga märke till och uppskatta mig. Någonting behövde förändras.
Jag läste en tid sedan en mening som ungefär var så här: Vi är döttrar till de häxor som inte brändes. Att hålla sig neutral och osynlig har varit en fungerande överlevnadsstrategi för kvinnor i hundratals år. Vi lär oss att hålla oss till spelreglerna, vi får lära oss att vara snälla och att inte vara för uppseendeväckande (för då får vi skylla oss själva om det går dåligt för oss). På insidan håller vi på att dö en stilla död genom att inte göra det vi verkligen vill göra och stå till tjänst för något större än oss själva. I den kapitalistiska kulturen är våra talanger och specialkunskaper endast hobbyn ifall vi inte är supertalanger och kan omvandla vår talang till ett jobb.
Jag beslöt mig för att ändra min identitet och bli en resursexperimenterare. En resursexperimenterare gör medvetna handlingar angående pengar och icke-materiella valutor i nuet, utan att ha förväntningar på hur det kommer att gå. Jag beslöt att dela av min tid och mina talanger till min omgivning och inte lägga fokus på att få pengar för det jag gör. Om jag ser att en uppgift behöver göras, så tar jag ansvar för att det blir gjort samtidigt som jag är uppmärksam på de stunder då låg drama (bitterhet, arrogans, irritation, överlägsenhet etc) visar sig.
Efter att jag har skickat ut signaler ut i universum att jag är tillgänglig för intressanta uppdrag har intressanta uppdrag börjat hitta mig. Dessutom har jag också märkt en annan sak. Varje gång jag märker att pengarna börjar tryta, så dyker nya möjligheter upp. Möjligheter som bidrar med den summa pengar jag behöver för att hålla vardagen i rullning. I slutet av november kände jag oro inför den kommande månaden, som verkade bli helt utan inkomster. Bara några dagar senare blir jag tillfrågad om jag kan vara inhoppande ledare för barngrupper under hela december. När sådant händer kan jag känna universums magiska fingrar i arbete och jag känner sådan enorm glädje och tacksamhet. Något annat är faktiskt möjligt!
*Med spelvärld (gameworld) menas en sorts bubbla med sina egna regler och värderingar. En spelvärld kan vara t.ex. ett företag, en sportklubb, en familj men även en bank, Posten, en skola osv där de som medverkar följer ”spelets” regler på hur man ska vara och vad man ska göra i kontexten.