Mörker råder…

Det har väl inte undgått någon att vi lever i den mörkaste tiden på året. Vissa ogillar vintern, men jag tycker det är rätt så roligt med mörker. Mörker i dubbel bemärkelse, för jag syftar nu på både bristen på dagsljus och på vår egna skuggsida. Du vet, den del som du gömmer för de flesta: dina rädslor och obekväma minnen, gammalt gråll som lämnat kvar i din kropp och som dyker upp om och om igen då en viss sorts situation uppstår. Jag har fått utvecklat en viss sorts glädje i att upptäcka mina gamla strategier och beteendemönster och medvetet välja att prova på något annat nästa gång.

Några veckor sedan deltog jag i en workshop kring att bli medveten om sina ”ensamvarg”-strategier. Strategier som baserar sig på tanken att ”ensam är stark”, ”jag klarar det utan hjälp” och som skapar en vägg mellan dig och din omvärd. Och i det västerländska samhället är det ju viktigt med tävling mellan människorna. Tanken om att vi ”slåss” om de begränsade resurserna som finns med våra medmänniskor och att ifall någon har det bra ställt betyder det att det finns mindre av det goda åt alla andra. Detta tänkesätt är ju drivkraften i det kapitalistiska system vi lever i. Men det finns ju även andra tänkesätt och det är fullt möjligt att uppdatera sin tankevara (thoughtware), dvs hur du tänker.

We think we have RESOURCE problems but we actually have IMAGINATION problems because everything we NEED is here

Phoebe Tickell, Moral Imaginations

En av mina tankemönster, som jag identifierade som ett ”ensamvarg”-mönster, har varit att inte fira mig själv (eller andra) tillräckligt. Jag har inte firat att jag nu klarat mig i över 1,5 år utan ett egentligt jobb (endast jobbuppdrag från flera arbetsgivare) och jag lever fortfarande och mår egentligen helt fantastiskt! Dessutom har jag jobbuppdrag som är roliga och givande, som oftast ger mer energi än de tar. Jag har också tvingats medge att jag inte riktigt klarat av att glädjas över andras glädjeämnen. En gnagande avundsjuka har ofta krypit in under min tröja. Jag upptäckte att när glädjen inte ges plats finns det heller inte rum för att fira sig själv eller andra!

Nya traditioner

Vinter är en passande tid att medvetet varva ner, att tänka på året som gått och fundera på vad som fungerar och inte fungerar. Nu är ju inte det moderna samhället byggt så att vi kan ta det lugnare under vinterhalvåret, utan samma takt borde fortsätta sommar som vinter. Helt absurt, ju!

Jag experimenterar med att skapa nya traditioner. En pinfärsk tradition är att börja nedräkningen till vintersolståndet när det är 6 veckor kvar tills ljuset vänder. Det är inte mitt eget påhitt utan jag läste om det som ett alternativ till adventsljusstaken, ”vänt”ljusstaken med 6 ljus. Nu har jag ingen sådan ljusstake heller, utan endast ett blockljus som jag ska tända regelbundet fram till vintersolståndet. För er som inte visste, så är jag ingen ljuständar-typ från tidigare. Den här traditionen kräver lite ansträngning från min sida. En ansträngning att stilla mig framför ett ljus minst en gång per vecka. I stället för 6 ljus har jag i stället plockat 6 växter ur närskogen som får representera de 6 veckorna fram till vintersolståndet. Och jag tänker hitta på någon ny tradition till vintersolståndet också!